Marschera inte i raka led

Inom bildpedagogiken är professor Lars Lindström en framstående person, och genom hans modell (se nedan) kan man förstå hur olika uppgifter ger eleverna olika möjligheter till att använda kreativitet, problemlösning, kritiskt tänkande m.m. Många menar att bildlärare (och lärare överlag) har för mycket fokus på att lära ut tekniker och verktyg, och att eleverna inte i tillräckligt hög grad får träna de andra förmågorna. Att man går in i rummet ”Lärande OM” och stannar kvar där. Ni vet, de där uppgifterna som slutar i att alla elever i en klass har gjort nästan identiska verk (björkstammar i ett vinterlandskap, snögubbar från ett särskilt perspektiv, en solnedgång o.s.v.). När man sätter upp dem i korridoren eller klassrummet, så ser det ut som om en duktig klass har marscherat i raka led under bildlektionen. Och ja, jag har också gjort så många sådana uppgifter. Och sådana uppgifter flödar det av på Facebook-grupper och Pinterest. Och ibland kanske det finns ett syfte med sådana uppgifter, men jag förstår att det behövs en mångfald och att jag behöver börja mina teman utifrån ett helt annat ingångsläge om jag faktiskt vill åt det där jag började med, alltså problemlösning, kreativitet och kritiskt tänkande.

Det som är frågan är alltså hur jag som bildlärare kan introducera teman för eleverna genom att kliva in i rummet Lärande I och GENOM snarare än Lärande OM. Hur jag kan skapa uppgifter utan färdiga svar, utan färdiga mallar. Inte helt utan ramar, men ramar som kan kicka igång eleverna i uppgiften men samtidigt kräva dem på problemlösning, kreativitet, kritiskt tänkande o.s.v. Elevernas bilder är inget skyltfönster för att visa för andra lärare eller föräldrar hur duktiga de är, utan ett undersökande ämne där processen är så otroligt viktig. Vi kanske skulle försöka visa just processen lite mer, än slutprodukterna, i våra skolor?

Fyrfältare med fyra rum av Lars Lindström

Annonser

Spackel

Eleverna har fått sportlov och jag själv har jobbat sista dagen innan föräldraledigheten. Nu väntar jag på förlossningen, och har gått över två dagar. Det är lite svårt att fördriva tiden när man är van vid att vara i rörelse, jag trivs inte alls bra med det här stillasittande livet som jag har varit tvungen att leva de senaste veckorna p.g.a. foglossning (även om jag har kunnat jobba ända tills dagen före b.f.).

Men ett sätt är förstås att ägna lite tid åt att vara kreativ, i alla fall när orken finns. Så det har jag gjort genom att prova en ny teknik, nämligen att använda spackel för att skapa en struktur i en målning. Det var riktigt roligt och spännande!

  

  

Mer eget

Jag tänker på det här med process och slutprodukt, som ju eleverna också tampas så mycket med. Idén i huvudet blir sällan som produkten på pappret, och hur förhåller man sig då till det? Väljer att ge upp, att aldrig mer prova det motivet/tekniken/idén? Väljer att förklara för alla hur dåligt det blev, ”Titta vad kass jag är”? Väljer att se de detaljer som man kanske faktiskt är nöjd med, och lämnar det andra till sin utvecklingszon? 
Som vuxen är det förstås inte lättare. Så även om jag ser flera saker i varje bild som jag är missnöjd med, så väljer jag att rikta förstoringsglaset till de detaljer som jag faktiskt är nöjd med. Jag är glad att jag kan se vad som behöver förbättras, men jag vill inte låta det hindra mig inför nästa teckning.  

    
   
  
 

 

Kollage-porträtt

Etiketter

, , , , ,

Det är märkligt att planera någon annans lektioner… Jag går nämligen hem på föräldraledighet om några veckor, så därför är det nu en intensiv period av att avsluta egna uppgifter på jobbet, att hålla igång alla lektioner och samtidigt planera vårterminen i bild, svenska och SO.

Well well, idag kommer jag att starta upp ett nytt projekt i åk 6 där de utifrån ett ansikte (mänskligt eller ej) skapar resten av bilden. På något sätt ska de också använda sig av mönster. Jag brukar alltid göra en egen version av uppgiften innan eleverna får den, för att veta lite närmre vilka frågor och funderingar de kanske stöter på. Då passar jag också ibland på att filma det, för jag märker att det för en del elever är mycket lättare att förstå tillvägagångssättet på det sättet. Så, här är min film om kollage-porträtt:

 

Art for Kids Hub

Vad roligt det är att bild är så uppskattat hos nästan alla elever jag träffar! Och att de ofta vill lära sig så mycket mer, det är bara det där med tiden… 40 minuter i veckan räcker inte långt när man dessutom ska hinna plocka fram och städa. Men då är det ju fiffigt att kunna tipsa om sätt att öva hemma.

För de som behöver träna på linjer och former kan instruktionsfilmerna på ”Arts for Kids Hub” passa bra. De är enkla att följa även om man inte kan engelska.

Former med oljepastellkritor

Etiketter

, , , , ,

 

När man arbetar med formlära så kan det också vara roligt att prova olika tekniker, och ett underskattat medium är oljepastellkritor. De kan ju blanda sig så härligt!

Den här övningen är så väldigt enkel att göra. Man kan göra en form, t.ex. en kvadrat eller en cirkel, med två eller fler färgsjok. Sedan drar man med ett finger för att trycka ut färgen från mitten och utåt. Då skapas också en visuell effekt av perspektiv.