Jag tänker på det här med process och slutprodukt, som ju eleverna också tampas så mycket med. Idén i huvudet blir sällan som produkten på pappret, och hur förhåller man sig då till det? Väljer att ge upp, att aldrig mer prova det motivet/tekniken/idén? Väljer att förklara för alla hur dåligt det blev, ”Titta vad kass jag är”? Väljer att se de detaljer som man kanske faktiskt är nöjd med, och lämnar det andra till sin utvecklingszon? 
Som vuxen är det förstås inte lättare. Så även om jag ser flera saker i varje bild som jag är missnöjd med, så väljer jag att rikta förstoringsglaset till de detaljer som jag faktiskt är nöjd med. Jag är glad att jag kan se vad som behöver förbättras, men jag vill inte låta det hindra mig inför nästa teckning.